Att underhålla sig själv

I helgen var jag ensam hemma. Daniel åkte iväg på konferens i Kroatien och jag hade bara en sparkade bebis som sällskap. Det var ju inte ens så att grodan kunde behaga umgås och underhålla mig utanför magen, nej. Så jag blev ensam. I mitt huvud hade jag en plan på att ta världens längsta sovmorgon där på fredagen, så att jag liksom ”inte skulle märka att något saknades”. Hur det faktiskt blev? Jag vaknade svintidigt av att jag var galet kissnödig och därefter kunde jag inte somna om. Istället satt jag under mitt täcke i soffan, drack varm choklad och tittade på medan Daniel packade ner de sista sakerna medan han yrade något om att tandkrämen försvunnit.

Sedan tog hormonerna över och när vi skulle kramas hejdå var jag alldeles darrig på läppen. Jag försökte dock hålla mig borta från storgråtandet, annars hade han haft dåligt samvete när han åkte och det hade knappast hjälpt någon. Det var ju inte som att han skulle vara borta speciellt länge och rent logiskt visste jag det, men när dörren väl stängts igen fanns ingen hejd på det. Speciellt inte när det slog mig att det är första natten någonsin som jag sover själv i Göteborg. Jag satt på dörrmattan och bölade på det mest ovärdiga sätt. Helt seriöst. Herrejösses, jag säger då det! Hormonerna är inte längre nådiga. Och det där med att vara självständig kan vi ju snabbt konstatera har blåst bort totalt.

Så resterande del av dagen gick åt för att försöka hålla mig själv sysselsatt. Med facit i hand kan jag konstatera att jag blir synnerligen effektiv sådana dagar. Bland annat är nu alla miniplagg tvättade, vikta och sorterade i olika lådor utifrån storlek. Jag är ju ett stort fan av listor, så även på den här fronten har jag en lapp där jag prickar av saker. Det gör det lite enklare att få en överblick över vad vi har hemma, så inget viktigt saknas och det inte blir alldeles för mycket av det ena eller det andra.

En del av kläderna är sådant jag köpte för många år sedan när jag skulle tackla en kraftig bebislängtan (den storyn kan vi också ta senare – det är ett helt kapitel för sig själv), och jag måste erkänna att det är ganska roligt att plocka fram dem nu. Alla plagg är så nära kopplat med känslor och minnen. Och det blir dessutom en lagom blandning i byrålådan och inte enbart sådant som alla andra har. Jag är som standard helt nerkärad neutrala färger, men det är samtidigt kul att mixa det med lite färger och mönster som inte är alltför vanliga.

Tro det eller ej – jag överlevde en helg själv (ja, så mycket jag nu var själv). Och vi fick en hel del gjort här hemma. Det är ett plus. Vi är nu lite mer redo inför lilla frös ankomst.