Att unna sig

Det är inte ofta jag känt att jag verkligen behövt egentid sedan Elsa kom. Egentligen aldrig, inte behövt. Däremot har jag nu den senaste månaden verkligen kunnat njuta av de gånger jag fått några timmar att bara vara jag. Bara vara Hanna. Det krävs inte mycket för att batterierna ska vara maxladdade och jag ska känna mig boostad med ny energi.

Jag gillar att markera månadsskiften med någon förändring, så nu passade jag på att unna mig lite egentid. Först slog jag till med en välbehövlig timme i frisörstolen. Mitt hår alltså, det växer som ogräs och behövde verkligen fräschas upp. Det har blivit minst sagt misshandlat och bortprioriterat under amningen och bebistiden, med strån som går av pga hormonerna, glesa klipptider, minihänder som sliter i det och noll timmars piff framför spegeln (knappt ens vanlig borstning). Nu var det helt enkelt på tiden att det fick sig ett lyft.

Nu är det fortfarande långt (jag vantrivs något enormt i kort hår), men åtminstone 20 cm kortare än förut. 
Fråga inte vad som hände med frisyren där. Gud! Det hade blåst massor och jag fick uppenbarligen en snygg slickning.

Direkt efter klippningen skyndade jag in och handlade lite gottis och mötte sedan upp Emelie utanför bion. Elsa ammades en sista gång och jag hann lagom pussa mina två favoriter hejdå innan vi fick springa in i salongen. De hade en helkväll på tu man hand, medan jag njöt av några timmas lugn.

”Livet efter dig”, såklart.

Som vi hade peppat! Nu grät vi inte alls sådär som vi på förhand hade ställt in oss på (eventuellt lite överhype från vår sida), men när eftertexterna rullade var vi båda väldigt eniga om att det var en sevärd och vacker film. Och som avrundning på en redan fin kväll promenerade vi några gator bort och beställde in en ost- och charkbricka att dela på. Det stället vi hade spetsat in oss på visade sig vara stäng, så Emelie körde sin expert-googling – ”ostbricka Göteborg” – och så slog vi till. Det blev himla bra det också. Så där satt vi sedan resten av kvällen, tjattrandes och smaskandes på vår bricka. En måndag av världsklass. No need to say att jag inte alls längtar tills hon flyttar från Göteborg i höst.