Att unna sig (Estepona, Spanien)

Den bästa sortens semesterläsning.

Som jag nämnde tidigare så läser jag extremt sällan böcker för nöjes skull. Snudd på aldrig. Inte för att jag inte uppskattar en bra bok, men för att jag så sällan känner att jag har tiden för det. Som med allt så handlar det om prioriteringar, givetvis, men hittills har jag inte fått in läsning i det dagliga livspusslet. Så att unna mig lästid är verkligen semester på riktigt. Och det har jag gjort nu. Kanske sist i världen med det, vad vet jag, men nu har jag plöjt igenom ”Livet efter dig” och älskade varje sekund. Det kan ha hänt att jag stannade upp liiiiite längre än jag borde efter att övriga familjemedlemmar gått till sängs. Det kan ha hänt att boken tog slut ett dygn eller så efter att jag öppnade den. Jag säger inte att det var så, bara att det kan ha varit så.

Och detta. Jag har haft dem liggandes sedan innan Elsa kom, men aldrig tagit mig tiden att pröva dem. Min lillasyster var superpepp, så nu fick det bli av. Jag kan inte påstå att jag är sådär värst imponerad. Har jag missat grejen? Kanske. Förmodligen. Jag märkte hur som helst ingen större skillnad (och min väldigt peppade lillasyster bröt ihop totalt när hon skulle ta bort sin mask – hon tyckte det gjorde så ont att hon grät och gav upp). Jag får ge det någon chans till, men tills dess nöjer jag mig med känslan av att alls ha hunnit lägga en ansiktsmask. Oberoende av resultatet så känns det i sig lyxigt.