Att välkomna september med öppna armar

Foto: Lånat

Det borde vara förbjudet att yttra ord som dessa efter den sommar vi haft i år, men fy tusan vad skönt att vi byter månad och går in i september. Det är liksom här jag ser någon sorts start på hösten. Bara tanken gör mig lycklig i hela kroppen. Det är verkligen en magisk tid på året. Visserligen älskar jag alla årstider och blir förmodligen lika lycklig varje gång det skiftar, men just nu har jag verkligen längtat efter just höst.

Det är något speciellt med att alla färger ute skiftar och blir gyllene, att det vissa dagar biter lite lätt i kinderna när man går ut, att få plocka fram tjocka filtar och alla husets ljusstakar, att få matcha stickade plagg med gummistävlar och den här luften. Luften blir så frisk på något vis. Sedan kan jag väl inte påstå att jag precis hunnit längta tillbaka till studierna, men det har ändå sin tjusing. Vardagsrutiner och terminssysslor, att få skriva in saker i almanackan – ja sånt gör mig lite lycklig.

Foto: Lånat

Sedan är hösten lite extra speciell i år. Graviditet och sommarvärme (vilket vi ändå haft det senaste) är faktiskt inte en supertrevlig kombo, och fysiskt mår jag just nu miljarder gånger bättre när det är lite rusk ute. Därtill så har Daniel börjat sitt nya jobb vilket i sig gör vardagen lite mer spännande. Och så gör vi om hela lägenheten, vilket alltid är en rolig vardagskrydda. Vi har även alla föräldrakurser och olika MVC-besök inbokade nu i höst, sådant som vi ständigt ser fram emot. Det mesta är nytt och annorlunda i år, så ovanpå allt det andra som jag älskar så trillar ständigt bonusar in. Höstlistan över fina saker tar liksom aldrig slut: födelsedagar, myskvällar, bebisförberedelser, hemmafixande, projekt, kompiskvällar, höstdejter, sping-lopp och roliga jobb. Och bara det där med att man blir lite nykär igen, hur fint är inte det?

September. Äntligen – som jag har längtat!