Att välkomna vecka 13

 
♥ Magen i vecka 13 (11+6) ♥

Jag har absolut inte hunnit greppa att det bor en helt ny liten groda i min mage och att vi ska få uppleva den här resan ännu en gång. Livets absolut bästa! Och det kommer bli så rackarns spännande att få dokumentera och jämföra med 2015, då vi väntade Elsa. (Det kommer finnas en länk längst ner i varje inlägg för den som vill snabbjämföra veckorna.) Magen, kan vi snabbt konstatera, är märkbart större den här graviditeten. Det ska blir hemskt roligt att se var allt slutar och hur kroppen hanterar allt en andra gång.

Och lillsparven? I den här veckan är knodden där inne 5,4 cm (vilket stämmer fasligt bra med gårdagens ultraljud som sa 53,9 mm) och väger 14 gram. Nacken är stark nog för att hen ska kunna röra på sig, vilket vi i sanning fick se igår, och på de små fingertopparna sitter redan unika fingeravtryck. Hur häftigt är inte det? Bananas! Viss forskning säger att foster redan i den här veckan kan börja uppfatta ljud, även om öronen är långt ifrån färdigutvecklade. Och bröstet rör sig som om mini andas, som övning inför livet på utsidan. Tänk så liten, och ändå kan hen göra så otroligt mycket. Men det allra största i den här veckan får väl ändå anses vara att organ, skelettdelar, nerver och muskler är bildade – allt ska bara utvecklas färdigt och synkroniseras. Det är så att säga första ordentliga ”säkerhetsnivån” att passera. Så himla skönt. Och för den som är nyfiken så kan könet ibland skymtas vid ultraljud i den här veckan, men i vårt fall kommer vi aktivt välja att inte få veta. Precis som med storasyster.

Mama bear: Jag vågar knappt ens säga det, men jag mår lika bra som under första graviditeten. Lite trötthet till och från, men det kan å andra sidan bero på fler faktorer så jag ska verkligen inte klaga. Om jag sover ordentligt och äter regelbundet så sköter kroppen allt annat åt mig. Visserligen kan jag inte alltid styra min sömn fullt ut med en ettåring på halsen, men det har aldrig varit så extremt att jag faktiskt mått ”hänga-på-badrummet-illa”. Inte ens i närheten av det. I övrigt flåsar jag lite extra när jag knuffar barnvagnen i uppförsbackar, men inte mer än väntat. Det har hittills varit en drömgraviditet även denna gång och jag känner mig väldigt, väldigt lyckligt lottad. Livmodern ska tydligen vara stor som en knytnäve ungefär, och det märks att saker börjar ta plats där inne. Jag kan inte svepa en kanna vatten alltför sent utan att få en minst sagt störd nattsömn och när jag ligger på rygg så putar en hård, tydlig bula ut längst ner på magen. Veckorna fram tills nu har gått så orimligt mycket snabbare än förra graviditeten, och jag är lite rädd för att inte hinna njuta ordentligt innan mini tittar ut. Det är nog egentligen min största rädsla (utöver att mini inte ska vara frisk såklart) – att tiden ska springa förbi alldeles för fort den här gången. Jag tycker det gick lite för fort redan första gången. Å andra sidan är väl inte de första tolv, osäkra veckorna så mycket att hurra för direkt så det kanske vara lika så bra nu i början.

Veckans cravings: Pannkakor. Allra helst pannkakstårta med hallon – varje kväll.

Veckans bästa: Utan tvekan gårdagens ultraljud. Lika magiskt som med Elsa. ♥

» Graviditetsvecka 13 med storasyster.