Att välkomna vecka 15

 
Välkommen ny vecka ♥ Magen i vecka 15 (14+1)

Varje dag får vi nypa oss i armen här hemma för att förstå att det är på riktigt. Att det just nu bakas ytterligare en liten familjemedlem som vi ska få älska högre än stjärnorna. Det är högst oklart vad vi gjort för att förtjäna detta. ♥

Och lillsparven? Växtvärken där inne måste vara ett oundvikligt faktum, för senaste veckan har mini vuxit till hela 8,7 cm och 43 gram. Även om ögonlocken fortfarande är slutna så kan hen nu urskilja ljus från mörker. Lillhjärnan och ryggmärgen har nu bildats, och knodden klarar även av att hålla sitt alldeles oproportionerligt gigantiska huvud upprätt. Så stark! Just nu är huden så tunn att man kan se igenom till både revben, näthinnor och blodkärl, vilket för mig är en ganska läskig tanke. Jo och huden i sig börjar täckas av lanugohår som sedan hjälper mini att reglera kroppstemperaturen där inne. Om vår lilla visar sig vara en tjej så har hon redan nu äggstockar som innehåller mer än 5 miljoner ägg – hur häftigt är inte det!? I slutet av den här veckan så kan vår lilla groda även knyta sin pyttelilla hand.

Mama bear: Andra trimestern alltså, det är ju en förbaskat fin känsla. Kläderna sitter sådär lagom osnyggt tajt (mina vanliga byxor fick jag ge upp för mååånga veckor sedan, men vissa av tröjorna och de lösare skjortorna får fortfarande hänga med i matchen) och hemma bor jag på riktigt i gravidmjukisar. Den bästbästa gåvan från ovan till alla preggos (strax efter själva barnet i sig då)! På morgnarna kan man tydligt avgöra var mini placerat sig, och tydligen är den vänstra sidan av magen bra mycket mer poppis än den högra, och jag börjar verkligen längta tills buffarna börjar komma. Yrseln har hållit sig bättre i schack den senaste veckan och jag känner verkligen hur tröttheten börjat ge med sig helt. Det är så skönt att komma tillbaka lite och inte vara fullt så känslig för tuffare nätter. Något som jag inte alls minns att jag upplevde första graviditeten var svårighet att somna, men det har kommit lite i perioder den här gången. Inga orimliga problem, men tillräckligt för att jag ska ha hunnit reflektera över att det är nytt. En annan grej är sockret. Jag kan inte trycka i mig hur mycket socker som helst längre utan att få himla mycket magknip. Samtidigt är det ju ingen livsnödvändighet och suget är betydligt mindre än innan jag blev gravid, så på det stora hela är det nog ganska nyttigt för mig. Jag känner mig både tacksam och lättad över att få må så bra som jag gör, och det är inget jag någonsin tagit för givet. Längst in har jag nog bara hoppats på att allt ska flyta på lika bra som när vi väntade storasyster, och under första trimestern har det faktiskt gjort det. Nu ser vi fram emot en växande mage, sparkar och ett nytt ultraljud framöver. Allt är så spännande.

Veckans cravings: Mat, mat och mera mat. Vegetariskt, och framförallt wok. Så. Himla. Gott.

Veckans bästa: Att vi hållit oss helt friska och att storasyster bjussat på en hel del sovmorgnar – himmelriket för preggot!

» Graviditetsvecka 15 med storasyster.