Att välkomna vecka 16
Välkommen ny vecka ♥ Magen i vecka 16 (15+0)
Jag får fortfarande nypa mig i armen för att inse att detta faktiskt händer. Att jag har en mage som växer – och inte på grund av bullar. Vem är du där inne? Och när ska du säga hej på riktigt? Jag är så väldigt nyfiken på dig, mitt lilla hjärta.
Och lillsparven? Nu har mini uppnått en storlek som en avokado ungefär, med sina 10 cm och 70 gram på vågen. I detta läge får hen plats lagom i min handflata, en så himla häftig tanke. Tänk alltså, de små fötterna är idag 2 cm långa och huvudets diameter är cirka 3 cm. Och på de små tårna sitter helt synliga pyttenaglar. Ganska coolt dessutom att spräcka decimetergränsen i kroppslängd kan jag tycka, och vikten är nu mer än för hela den omgivande moderkakan. Hurra för viktuppgången! Samtidigt är det ju nu livet är som glassigast där inne i magen, när det finns oändligt med plats och hela discobanor att jazza loss på. Det varar inte så länge till. I övrigt klarar lilla grodan nu av att till viss del koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar. Å andra sidan fick vi se både volter, rullningar, vinkningar och sparkar redan vid ultraljudet – så systemet kanske var hyfsat igång redan då, vem vet? Hursomhelst, nu klarar hen även av att suga på tummen, rynka ögonbrynen och medvetet öppna samt stänga munnen. Lilla, lilla fjun!
Mama bear: Jag är så oändligt tacksam över min kropp och dess förmåga att rodda graviditeter. Mitt mående är verkligen rakt igenom bra, mer eller mindre hela tiden faktiskt. Det känns fruktansvärt lyxigt att inte kunna klaga på en enda grej. Jag kände av höften vissa kvällar de första veckorna (förmodligen någon nerv i kläm, den har spökat i perioder sedan jag gick omkull med en häst för många år sedan), men det verkar ha gett med sig igen. Nu händer det max en kväll varannan eller var tredje vecka, och når då inte alls samma smärtnivå som tidigare. Peppar peppar, vi hoppas det håller i sig! I övrigt har yrseln lugnat sig lite senaste veckan och jag känner mig precis lika pigg som innan knodden flyttade in i magen. Just nu längtar jag noga allra mest efter att få känna de första buffarna. Att få säga hej och att kunna ”kommunicera”. Den delen är helt magisk. Min gissning är dock att det lär dröja lite till och att min moderkaka ligger i framkant, precis som när vi väntade storasyster. Så i nuläget får vi allt nöja oss med att kunna se liksom känna exakt var mini ligger där inne och klappa bulan. Inte så pjåkigt det heller faktiskt.
Veckans cravings: Förra lördagen unnade jag mig inte mindre än två (eller blev det tre?) drinkar med jordgubb och lime ute. Givetvis helt alkoholfri. Så, så god och fräsch. Kan inte sluta sukta efter mer. Kan man leva på drinkar resten av graviditeten?
Veckans bästa: Att jag varit relativt befriad från yrsel nästan hela veckan. Orimligt skönt!
» Graviditetsvecka 16 med storasyster.