Att välkomna vecka 17
Välkommen ny vecka ♥ Magen i vecka 17 (16+1)
Precis som med storasyster känns det verkligen som att vi står stilla när det kommer till storleken på magen. Kanske till och med att den känns aningen mindre nu än tidigare veckor. Och lite mer ”kantig” på något vis.
Och lillsparven? Hey ho, nu passerar mini 100 grams-strecket och mäter 12 cm från huvud till rumpa. Huvudet må fortfarande vara enormt, som en liten megamind där inne, men det börjar bli mer proportionerligt i förhållande till övriga kroppen. Alla tår och fingrar har nu fått små naglar och ögonen har vuxit sig större (även om de fortfarande är slutna). Mini kan både uppfatta och reagera på ljud utifrån, och det lilla, lilla hjärtat pumpar runt hela 24 liter(!) blod varje dygn. Hur häftig är inte den här lilla sparven alltså? Utöver det börjar nu underhudsfett att lagras, för att hålla värme samt ge energi. I den här veckan är det i många fall möjligt att se kön utifrån, men vi har fortfarande inte ändrat oss och vill absolut inte veta. Det som dock fascinerar mig betydligt mer är tanken på att vår lilla knodd numera också gäspar där inne i magen. Tänk den där lilla pyttemunnen, och så en gäspning!? Så. Himla. Gull!
Mama bear: Det är så himla coolt att se hur lika mina båda graviditeter tycks vara. Och eftersom min första rockade så kan jag inte direkt klaga. Jag älskar livet som gravid, älskar att skapa en liten människa där inne och känner mig oändligt tacksam över att få göra den här resan en andra gång. Jag har lite ont i ena höften vissa kvällar (ironiskt att jag ska bli stel samtidigt som knodden ”nu kan röra sina fogar, njuter av all plats i livmodern och flyttar runt i olika positioner” – well, well!), men då har jag å andra sidan oftast hållit igång en mycket speedad ettåring och gått lite längre under dagen. Det känns ändå fair på något vis – jag måste ju få känna mig preggo på NÅGOT sätt tänker jag. Annars pumpar jag tydligen runt 20 procent mer blod än vanligt – heja mig! – och bölar lite mer än vanligt till film. (Och jag lyckas banneme dra med mig Daniel ner i fallet! Sedan vi blev föräldrar är vi båda lite mer känsliga för triggers, och nu med extrahormoner iblandade så går det lite överstyr ibland.)
Veckans cravings: Det verkar ha stabiliserat sig nu och varierar faktiskt ganska sällan. Lite som under första graviditeten. Surt, surt, surt, lite salt, ännu mera surt och grönsaker i alla dess former. Där har vi det. Vinnaruppställningen.
Veckans bästa: Faktiskt inget speciellt sådär. Det har överlag bara varit en riktigt, riktigt bra preggo-vecka.
» Graviditetsvecka 17 med storasyster.