Att vänta på en tidig julafton

Just nu håller vi verkligen på att vända uppochner på hela hemmet. Vi säljer, rensar ut, byter, möblerar om och inversterar i en del nytt. Någonstans kände vi att det var dags att lägenheten fick sig ett lyft eftersom det trots allt lutar mot att vi blir kvar här ytterligare en tid. Vi har aldrig haft det speciellt ”studentigt” och alltid relativt fräscht, men det har ändå varit mer eller mindre ett ihopplock av medhavda (alternativt ärvda) saker som inte riktigt matchar och IKEA. Så nu kände vi att vi ville göra om och faktiskt trivas fullt ut. Sedan är det nog inte precis en hemlighet att preggoboandet gör sitt till, och det är knappast en slump att vi exempelvis efter flera år utan gardiner vips fick ordning på varenda fönster. Allt sköts aningen mer effektivt nu – på gott och ont.

Bilden är helt fräckt kapad från AO Möbler, fast vår säng är köpt hos Sängjätten.

Det där med tålamod har aldrig varit min starkaste sida. Jag har inga problem med att vänta och låta saker dra ut på tiden, men när något väl blivit genomklubbat och ett beslut fattats så ska det helst genomföras på momangen. Som detta med sängar. Vi har inte haft en sådär kalasbra lösning med våra sängar, men det har ändå fungerat bra. Sedan började vi prata om att kanske byta, besökte några butiker och prövade sängar för nyfikenhetens skull och två veckor senare hade vi lagt en beställning. Nu har mitt tålamod seriösa problem med väntetiden på 4-6 veckor. Det är lite som att börja ladda inför julafton redan i september – väntan tar liksom aldrig slut.

Fast det kommer bli bra. Alldeles fantastiskt bra. En Ekens Essens (så inte riktigt samma modell som på bilden, men utseendemässigt väldigt lika) i ljusgrå färg, eller havssand om man ska vara petig, och med ekben av samma sort som på bilden. Den fluffigaste, mysigaste madrassen som de kunde erbjuda beställde vi till. Och stor blev den. Eftersom jag är gift med herr långben och det vore kul om han faktiskt fick plats så blev det en 210-säng. Ja alltså, 210 cm åt alla håll. Jag var inte alls speciellt svårövertalad när Daniel la fram förslaget, och nu väntar vi ivrigt på en riktig bjässe till sängklump att fylla upp sisådär 90% av sovrummet med. Gissa om vi är tacksamma för hemkörning, uppbärning och montering – hallelujah! Mjo, huvudgaveln är nog det enda som till en början kommer saknas. På den punkten är jag så kräsen och har spetsat in mig på en viss modell, så det får helt enkelt vänta tills jag hittat den rätta.

En ny, gigantisk dröm att få fylla med mjuka kuddar, fluffiga täcken och silkeslena lakan. Jag kan knappt bärga mig!

Och här gjordes ett litet bildlån från Ellos, så noll cred till mig.

Vidare på listan över saker som jag väntar på ska levereras hem. Denna sängkappa i tvättat linne, vilken jag helt kärat ner mig i, till gästsängen. Jo, det är också nytt. Vi bytte ut soffan som tidigare stod i gästrummet och ställde dit en riktig säng. En gästsäng, så man faktiskt ska kunna sova ordentligt även om man bara är på besök. Mjukt och harmoniskt. sådär som man vill ha det där man sover. Och så bytte vi ut våra två mörka skrivbord (som slukade oändligt mycket plats samt ljus) mot ett enkelt, ljust som ser ut att vara måttbeställt. Det är en process, men kommer bli ett helt nytt kontor och gästrum när det blir klart. Och en sängkappa är liksom lite en början på det projektet. En vision. Så nu hoppas vi bara att det faller på plats lika bra i verkligheten som i mitt huvud.

Denna modell-bild (som inte alls gör soffan rättvisa) är haffad rakt av från Trademax.

Och denna pärla. Den längtar vi kanske allra mest efter. Daniel har önskat en uppgradering på soffronten i minst tre år nu, men jag har alltid tyckt att den vi haft duger fint. Inte för att den varit snygg eller direkt bekväm, men för att den varit förbaskat praktisk (både med förvaring och bäddmöjligheter). Först nu bestämde vi oss för att se oss omkring och reka marknaden efter andra alternativ. Efter att ha varit runt i alla tänkbara soffaffärer och endast fallit för MIO:s dyrare sortiment gav vi dock snabbt upp hoppet en gnutta. Att lägga ut över 30 lappar på en soffa som inom några månader ska kräkas ner av en lillknodd och eventuellt inte ens passar när vi flyttar kändes inte rimligt eller aktuellt för fem öre. När vi lite senare skulle provköra barnvagnar hos Babyproffsen trillade vi som av en slump över Trademax, och där stod den. Superskön, på tok för stor för vårt lilla vardagsrum och med ett megablaffigt armstöd som fick mig att tänka på ett rymdskepp.

Den ljusgrå färgen är inte lika slätstruken som bilden antyder, och i verkligheten är den hundra gånger mer inbjudande. Benen är ingen favorit, så de kanske byts mot något ur MIO:s sortiment. Och sedan ska den fyllas med plädar och snygga kuddar. Och matchas med en matta samt ett läckert soffbord. Och ett nytt, vägghängt ljudsystem. Fast en sak i taget. Gamla soffan är såld (den gick på en timme) och tills vår gråa pärla kommer och förvandlar vardagsrummet till ett soffrum (jo, 3,40 meter är verkligen enormt!) bygger vi kuddfort på golvet. Det är lite som att vänta på en tidig julafton, även om det just nu känns långt borta.