Att vara kulturell och pricka av (Washington, DC, USA)

Ett normalt exempel på bild när Jenny ansvarat för kameran. Ibland får bara en sko vara med, ibland en arm, ibland är det en serie på 20 bilder där alla är suddiga.. Vi har exempelvis en hel film där Jenny intervjuar mig kring dagen som varit. Tror ni hon tittade på skärmen så hon såg vad hon filmade? Icke. Resultat: en hel film med bildfokus på mina bröst, inget annat. Men hon försöker och det älskar jag med henne, hon gör verkligen alltid så gott hon kan.

Lincoln Memorial, med pelare representerandes staterna i ”the union” (dels de som ingick då han levde, men också de som ingått när monumentet byggdes), en sittande staty av presidenten själv och utsikt över the Reflecting Pool samt the Washington Monument.

Och en av våra allra sista dagar i staterna spenderade vi med att kolla de monument som vi ännu inte hunnit med. Lincoln Memorial, Jefferson Memorial, World War Memorial.. Ja vi vandrade helt enkelt runt och prickade av alla saker som stod kvar på listan. Och utan stress hann vi med precis allt, det är vad jag kallar bra tajming.

 Och vädret. Regnet försvann och vi fick sol så långt ögat kunde nå. Det kändes som ett bra sätt att få avsluta våra resa. Med sol nog för att bli varm i kortärmat och att ständigt ha en känsla av kramp efter allt kisande.

World War Memorial – ett minne från de båda världskrigen.

Att fick faktiskt tog oss an promenaden bort till Jefferson Memorial gjorde att vi dels fick se ett otroligt monument, men även att jag fick se ett frieri. Det händer inte varje dag. Och ett lyckligt sådant dessutom. Det gjorde liksom dagen än finare på något sätt. Kärlek får man aldrig för mycket av.

  Vi pratade om våra veckor i utlandet, skrattade åt allt som hänt och gjorde en kompisintervju – njöt av det sista.