Att värma händerna över öppen eld

Utflykterna är något av det bästa med landet. Att få spendera tid i naturen. Och jag som är en snöfantast av rang kan knappt bärga mig när vädret levererar såhär. Vilken lycka! Dessutom tycker jag alltid att det känns så snopet om våren (som jag älskar minst lika mycket som vintern) kommer utan att det har varit en ordentlig vinter. Det känns liksom som att man hoppat över en årstid, och för mig som tycker årstiderna är något av det bästa med att bo i Sverige känns det inte alls lika fint. Så ja, nu när snön kom passade vi på att ge oss ut i skogen med farmor och farfar för att grilla och promenera en sväng. Försöken att skuffa fram en barnvagn i snö slutade med att farfar spände fast ett koppel i fram och drog, medan jag knuffade. Elsa sussade givetvis som en stock medan vi andra fick slita – lyxen man har som liten alltså.

Det behövs verkligen inte mycket för att en dag på landet ska bli fin. Snö och goa människor (ja, och fyrbenta) – redan där är man hemma med marginal. Vi försöker alltid träffa så stor del som möjligt av familj, släkt och vänner när vi är i hemtrakterna. Det gäller att passa på. Och under julen har det känts så lyxigt att hinna med sådana här småstunder utan att pressa in dem i schemat och stressa.

Inte för att vi egentligen behövde värma oss efter den där promenaden (en lång snösäsong nu och kroppen kommer bli vältränad som aldrig förr!), men öppen eld är aldrig fel när snön ligger vit ute. Mini passade på att långsova nere i vagnen bland filtar och allt fluff (hur avis blir man inte?) medan vi andra satt med våra pinnar över grillen och hann äta i lugn och ro. En harmonisk dag helt enkelt, sådana kan man inte få för många av.