Att visa en balkväll i bilder
Foto: Jenny Larsson
Ni minns kanske den där för-fördrinken som vi hade innan senaste höstbalen? Ja här kommer den illustrerade versionen av resten av kvällen. Vi var givetvis på den officiella fördrinken också, den med live-musik och ännu fler snittar. Och levande ljus. För att vara vad som upplevdes ett betong-rum kändes det ganska mysigt. Eller ja, ni vet mysigt på det där bal-classy sättet.
Foto: Simon Holm, CFFC
Där minglade vi runt en stund. Alternativ hängde vid något bord och mölade i oss snittar (på tal om att vara classy och sådär). Jag och Johanna har (tydligen) kontrollsvårigheter när hungern kommer krypandes. Hursomhelst, på den tiden hann jag även tappa bort mig och gå till helt fel sällskap en gång, snubbla på långklänningen en gång samt garva tills det där pinsamma grisgrymtet kom fram. Det sistnämnda hann jag tyvärr med många gånger, eheee.. En effektiv fördrink så att säga.
Foto: Andreas Andersson, CFFC
Foto: Oscar Eliasson, CFFC
När glasen var tomma och snittarna slut (jag och Johanna kan inte ta all cred för jobbet, så ni inte antar något annat här nu), tändes facklorna och vi promenerade likt en eldupplyst fintrupp genom stan. Inte genom hela stan, utan bara en bit såklart. (Dock tillräckligt långt för att kunna ta kål på oss med klackar – ehhöhöö, pjuh!)
Foto: Simon Holm, CFFC
Och det fortsatte på eld-temat även när vi kom fram. Oklart vad det kan tänkas ha för officiellt namn, men vi välkomnades icke desto mindre av en trikå-klädd man som febrilt vevade eldklot i kedjor. Tydligen kan man ha talang för sådant också. En bra talang skulle jag säga, eld är alltid spännande. Det blev liksom dubbelt spännande, eftersom lokalen i vanlig ordning hade hållits hemlig tills vi kom fram.
Foto: Isabel Runneberger
Foto: Simon Holm, CFFC
Sedan serverades, till vår stora glädje, trerättaren. Och så skrattade vi nöjt åt placeringen, som råkar vara ett stående internt skämt. Storyn bakom? Hampus och Frida har varit på fler balen än resten av oss. De första gångerna placerades de utanför toaletterna, och när de specifikt bad om att inte sitta vid toaletterna hamnade de istället utanför köket. Briljant! I år höll vi alla tummar, och för att vara ärliga var oddsen på vår sida (så det hade varit än mer underhållande om vi hamnat fel igen). Frida är nämligen med i Marsalksämbetet detta året, vilket innebar att hon var med och bestämde platser. Nu hamnade vi så långt bort från allt som potientiellt hande kunanat definieras som dörr, oberoende av vilken sort, som man kunde komma. Det hade dock varit fruktansvärt roligt om vi hamnat vid köket igen. Eller ännu bättre, toaletterna. Ja hysteriskt underhållande.
Foto: Isabel Runneberger
För att toppa allt så avslutade vi med dans. Pardans, line-dance, gruppdans, disco-dans, ful-dans.. Ja all form av dans ni kan komma på helt enkelt. I vissa var vi fullt drägliga, i andra katastrof. Inte helt otippat var det inte så många stunder vi briljerade där på dansgolvet, men en vacker dag händer det. Jag är övertygad. Any day now.
Foto: Jenny Larsson
Lagom när fötterna var så ömma att jag övervägde att såga av dem drog vi oss mot Chalmers och vår privata efterfest. (Jag efterfestade personligen i långklänning och gympadojor.) Jo för så jobbar vi. Maximerar tiden och drar ut på balandet så mycket som möjligt. Det gäller att passa på när tillfälle ges. Runt 6 på morgonkvisten rundade vi av partyt. Livet bland chalmerister alltså, förbaskat fint är det.