Att visa en försenad julglimt
Elsas allra första julaftonsmorgon, och hon fann den vara helt okej. Mjölk i magen och häng på mormors axel var allt som krävdes för att den tjejen skulle vara allmänt nöjd med livet.
Snön lyste med sin frånvaro, men vad gör väl det när man har en tokglad pepparkaksbebis som drar upp stämningen!? Morgonmys när det är som absolut bäst – noll konkurrens om förstaplatsen.
När min gammelmormor fortfarande var i livet (ja, kanske några år därefter också) så hade vi alltid så mycket julmat att vi glömde bort grejer i mikron och ugnen – för att hitta sakerna först flera dagar senare. (Ja, tidigare än så upptäcktes det aldrig eftersom vi inte lagade mat utan åt rester från julbordet i dagar.) Numera har vi åtminstone begränsat det till ”lagom mycket för att vi inte ska glömma bort hela rätter”, men det är långt ifrån rimligt. Det är så mycket mat att man kan simma i det. Och när man ätit rester i en vecka börjar man eventuellt ledsna en gnutta. Trots det är jag alltid lika peppad när julbordet dukas upp på julafton – herre så mycket gott! Att frossa i julmat och äta hur mycket som helst kan ju vara en av de bästa grejerna under året.
I år hade vi visserligen bebis-jour, så det där med att sitta lugnt och äta i timmatal kom liksom inte på frågan. Nej, numera gäller det att vara effektiv och prioritera det man helst vill hinna klämma i sig innan man har sin tur i bebis-jouren igen. Nu har vi visserligen världens finaste familj som (med glädje) avlastar, så det gick knappast någon julbordsnöd på oss.
Kan vi inte alla enas om att detta är en av julens absoluta höjdpunkter? Ätbara saker. Maten.. Och godiset – älskar’t!
Sedan finns det en viss skillnad på godis och godis kan vi ju säga. Kusinerna bjussade på jelly beans där man inte på förhand visste om det var en yummy grej man stoppade i munnen, eller om den smakade spya. ”Bean Boozled” heter spelet, för den som känner sig manad att testa. Ja, och ni kan ju gissa vilken sort jag åkte på. Om inte annat så är det lätt att avgöra utifrån min skadeglada morfars otroligt nöjda uppsyn. Ingen är förvånad att han finner det underhållande att se folk torska dit på kräk-godisar, men det är ju alltid trevligt att få sina teorier bekräftade.
Så ja, på det stora hela hade vi en himla fin julafton trots bristen på snö. Elsa fick uppskattningsvis fler julklappar än alla andra i rummet (rimligt när man är en månad gammal- not!), men vi andra blev hyfsat bortskämda vi också. Jag fullkomligt älskar våra jular. Att få spendera tid med så mycket släkt och bara umgås är det solklart bästa. Julklappar och julmat kan aldrig mäta sig med det – tiden ihop.
∞
Amningsklänning | Dote
Pepparkakspyjamas | Lindex