Ett halvt avslut (Washington, DC, USA)

För en stund där i början så kändes det som en vacker röra vi hamnat i. Härvor och tvister sedan många år tillbaka började nystas upp och det såg ut som att vi stod utan boende och utan att se skymten av våra pengar. I vanlig ordning var turen på vår sida och det mest oväntade av det oväntade händer. Allt det vet ni redan.

För oss fick det dock sitt avslut först i torsdags. Då fick vi tillbaka alla pengar (plus alla avgifter vi hade betalat samt avrundning uppåt som ”ränta för besväret”) och vi knåpade ihop samt skrev under ett dokument som sa att vi gjort upp allt ekonomiskt med Trevor. Att han inte kommer bli inblandad i vår anmälan. Fram tills den stunden hade nog ingen av oss riktigt vågat hoppas fullt ut att pengarna skulle komma tillbaka. Det var lite för bra för att vara sant. Fast det får väl snart bli det övergripande temat för denna resa: ”för bra för att vara sant!”

Alla pengar har hittat hem och vi (i detta fall: jag och Jenny) får gratis boende. Det är väl därför det bara är ett halvt avslut, vi har trots allt inte sagt upp kontakten och klippt alla band än. Men jag är tveksam till att vi hade kunnat ha mer tur än såhär, för att ha sett ganska mörkt ut ett tag menar jag. Vi har dessutom blivit polare med våra portvakter. Ja vi är nu så bra kompisar att de följer oss till dörren (bara för att få några extra minuters prat) och de har gett oss en grundlig genomgång på ”allt man måste se i Washington”. Om vi har problem att ta oss till platser har erbjudit skjuts såvida de inte arbetar just då. Ingen tjänst vi planerat utnyttja (man ska trots allt inte lita blint på främlingar), men att ändå få erbjudandet är himla fint.

Jag kan med handen på hjärtat säga att det är ytterst få otrevliga människor vi mött i detta land. Alla vi mött längs vägen har varit generösa i överflöd och erbjudit all tänkbar hjälp. Tacksamheten kan aldrig räcka till för det.