Fascinerande turer med tunnelbanan (Washington, DC, USA)
Tunnelbanan i Washington är en minst sagt spännande historia. (Den i New York vinner dock med hästlängder när det kommer till att komplicera saker och vara skabbig.) Alla dessa skyltar som får oss att skratta tills tårarna sprutar. VEM glömmer sina löständer på en tunnelbana? Vem plockar ens ut dem på en tunnelbana? That’s just weird.
Och på tal om konstiga saker. Ni vet hur vi brukar bli vän med märkliga figurer? Ja, förra veckan såg jag till att bli kompis på några marinofficerare. Vi delade historier och skrattade så mycket att de missade sin hållplats och åkte för långt. Jag fick samtidigt bevittna hur främmande människor kom fram och tackade dem ”for their service to the country”. Det om något var en ny upplevelse, och jag mest gapade likt ett fån.
Jenny kan även intyga på att dörrarna här inte fungerar som de där hemma. Vi åkte fel vi ett tillfälle (ja, nu låtsas vi som att det bara hänt en gång – okeeej!?) och insåg vårt misstag precis när dörrarna började stängas. Jenny springer fram och försöker stoppa dörren genom att sticka in armar och en fot i öppningen. Det slutade med att snubben bredvid sa ”you’re gonna lose your arm” och vi slet snabbt ut alla hennes kroppsdelar från den där alldeles för smala springan. Aningen mörbultad men fortfarande intakt konstaterade hon att det inte varit vår smartaste idé. Tydligen finns det inte samma, smidiga säkerhetsspärrar överallt här. Typiskt omysigt faktiskt.
Vid ett flertal tillfällen har vi haft beundrare i hasorna. Ja, jag förstår inte riktigt var de kommer ifrån, men nog finns de där alltid. I New York hörde vi en man som gång på gång ropade ”why are you holding hands? HUH!? WHY ARE YOU HOLDING HANDS?” (vilket vi då inte gjorde) och vi båda såg förvånat på varandra samtidigt som vi undrade vad det var för fel på snubben. Eftersom jag tyckte att det var dagens absolut fånigaste yttrande, och blir förbannad på människor som tycker att andras liv är deras business, tog jag Jennys hand och vandrade nöjt vidare. Det visade sig dock att han följde efter oss och sedan kom det fram att han hade sagt ”why aren’t you holding hands!?”, varpå han blev illförtjust när han nu ”fick bekräftat att vi var lesbiska”. Eller lesbiska är kanske fel, för uppenbarligen inbillande han sig att vi var bisexuella och sugna på en trekant med honom. Tack men nej tack.
Men alltså, det är ju inte svårt att se vad de faller för. Skönhet till dess extrema spets och oemotståndlighet som ligger likt en konstant gloria runt oss. Och turer på tunnelbana är perfekta för att öva fina minspel och vackra ansiktsuttryck. Effektivt använd tid kallar jag det. Man måste jobba för att kunna ligga i topp.