När det blir mödan värt

Detta har varit vad man brukar kalla ”en spännande dag på jobbet”. Ibland undrar jag varför jag valde att läsa till detta yrke, absolut. Det är sällan ska sägas, men det händer. Idag var inte en sådan dag. Idag var det sådär löjligt fint att vara lärare och jag kan inte annat än tacka över att min sista dagar på den här praktiken varit, och fortfarande är, så fina. Om jag hade kunnat hade jag nog stannat fram till jul. Minst. Jag menar, detta borde förklara det mesta:

Dagens Finaste

Min sista dag med niorna (vilket i sig känns nästintill olovligt vemodigt – gulp!) och så fick jag den där. Alltså. Säg vad som är finare än ett läxförhör, hjärta och en julhälsning att ”spara som minne”!? Nä, tänkte väl det! I feel loved today. Hur fina är inte de där ungdomarna alltså? Jag är så tokglad över att få jobba med dem. En ära.

Dagens Busigaste

Tack för hjärtattacken, om än av den mildare graden, hörrni! Himla schysst. Verkligen. Jodå, visst vet jag att den är högst oäkta (och dessutom glittrar), men det hjälpte liksom inte när jag öppnade böckerna och de djupt rotade instinkterna slog till. I sådana lägen bara reagerar jag.. Och så är jag kallsvettig i minst en halvtimme efteråt. Men jag hoppas att det roade eleverna, som för övrigt var himla nöjda med sig själva. Bah! Jag hade velat säga något fult åt dem, men innerst inne kan jag ju inte annat än skratta med dem. Det hade varit kul, under förutsättning att det hade drabbat någon annan och inte mig.

Dagens Skrattigaste

Det där med med att låta elever måla på tavlan kan mycket väl bli en total succé. Idag hade vi ”kreativa övningar” med sexorna – en elev (i taget) målade gubbar och resten av klassen fick bestämma hur personerna skulle se ut. Allt på spanska, såklart. Mästerverk som blev till under denna stund: Rapunzel med keps och händer á la Wolverine, en talangfull potatis(?) med armar och ben och som kan säga ¡Hola!, en flygande liten snubbe och en grabb med ölmage, öron som Dumbo och hår som påminner om brittiska vakters huvudbonader. Och som vi alla skrattade. Dubbelvikta på golvet och med skrattkramper som heter duga, då är livet ganska oslagbart.

Jag får ofta frågor i stil med ”varför valde du att läsa till lärare – det måste vara huuuur jobbigt och tråkigt som helst!?”. Och det är det. Det är jobbigt, ja det tar musten ur mig ibland. Och det är faktiskt inte speciellt kul med elever som blir ledsna eller arga för sina betyg, när eleverna är hungriga och inte kan koncentrera sig eller när man ”måste” gå igenom något som man redan på förhand vet kommer upplevas svårt och tråkigt. Men det är dagar som denna som verkligen gör det värt mödan. Jag bara älskar det, och jag kan helt ärligt inte tänka mig någon som inte skulle uppskattat att vara i mina skor idag. Det var så himla fint. Och ofta har jag faktiskt såhär bra dagar. Allt det positiva och fina som man får tillbaka väger mer än väl upp för de tyngre dagarna. Alla har dåliga dagar och alla jobb har sina baksidor, det gäller helt enkelt att göra det bästa man kan av situationen så länge man brinner för det i grunden. Jag brinner för detta. Därför ägnar jag mitt liv åt det.