När det inte har hänt så mycket

Ibland är det faktiskt ganska skönt att känna att det inte hunnit hända så mycket. Det slog mig för ett tag sedan att jag alltid har något nytt att berätta när vi hälsar på våra föräldrar. Och det må vara spännande och roligt, men jag tror inte ens att jag kan minnas senast vi var på besök och jag sa ”nä, inget nytt här inte”. Det finns alltid ett nytt projekt, en ny anställning, någon ny idé, någon ny resa eller något annat nytt som jag inte hunnit berätta om. Jag älskar det, verkligen, och jag bli knäpp när det inte händer saker. Det är precis såhär jag vill ha mitt liv. Men ibland. Ibland är det skönt att känna att det inte hunnit hända så mycket.

2011 och 2014

När vi var i Spanien fick jag för mig att jag skulle kopiera en bild jag tog för tre år sedan. Ni vet, för att se skillnaden och sådär. Och nu när jag tittar på dem båda, sida vid sida, inser jag att det inte direkt är någon enorm skillnad. De tre åren mellan 19 och 22 har inte hunnit förändra mig sådär vansinnigt mycket. De har helt enkelt varit ganska snälla. Möjligtvis är jag lite rundare, har en extra ring på fingret och är lite nöjdare med livet – men inte mycket mer än så. Och det är ganska skönt. Att det har hunnit hända så otroligt mycket, men samtidigt inte.