När man saknar sin mamma

Ibland bara saknar man sin mamma lite extra. Det gör åtminstone jag. Så är det. Det finns många delar som är obeskrivligt sköna med att flytta hemifrån, men vissa vardagssaker är omöjligt att inte sakna. Som att få skratta åt mammas alla egenpåhittade ord (t.ex. hyffsligt – för det var så jobbigt att säga hyfsat?), hennes förmåga att tala i halva meningar (ja det där med att gissa sig till andra halvan är en konst i sig) och hennes envisa konstateranden om att ”jo, han sjunger visst I wanna kill” när det egentligen ska vara ”upon a hill” (det gäller alla låttexter – hon prickar aldrig alla rätt utan ändrar minst två meningar, oftast fler).

Sådant saknar jag. Det är ju inte riktigt på samma sätt som jag saknade mamma när jag var 3 år. Nja. På den tiden grät jag hysteriskt varje gång hon skulle åka iväg, och när jag började sakna henne ännu mer gick jag in i garderoben och luktade på hennes kläder. Förstår ni hur mammig jag måste ha varit innerst inne (eftersom alla sådana minnen sitter i än idag och jag nästan kan känna ”paniken över att mamma inte var där”)? Nåväl. Nu är det ju som tur är lite annorlunda. Nu tycker jag om att ha henne nära mer för att hon är en av mina favoritpersoner, och kanske inte så mycket av just ”mammighet”.

Och svar ja, vi kommer ”flytta hem” illa kvickt så snart studierna är klara.. Löjligt hemmakära som vi är. Familjen är ju det finaste vi har! Ja naturligvis måste ju hus och jobb vara fixat innan, men det går alltid att ordna.

När man blir sådär mammamyssugen så är det ganska perfekt att roa sig åt att titta igenom fotoalbum. I största allmänhet är det ganska underhållande att göra (speciellt när man som mig har varit sjuk och uttråkad till döds). Men åter till min mamma. Jag har så många hysteriskt roliga bilder på henne att de skulle kunna ge mig konstant skrattkramp i ett halvår. Minst. Jag kan fråga mig själv om och om igen utan att faktiskt förstå – vad gör hon? Och kanske framför allt hur lyckas hon? Hysteriskt roligt. Ja.

Min mamma är egentligen väldigt snygg hon…
… men ibland (läs: när det kommer till fotografering) förstår jag inte riktigt hur hon lyckas alltså.