När spenderarbrallorna åker på

Hur gick detta till? Jag trodde att jag för bara någon vecka sedan konstaterade att jag visst hade kläder i garderoben. En hel del dessutom. Och jag hittar aldrig något jag vill ha. Så. Hur? Nu ville jag ha blusar, gick in i en affär, plockade på mig allt jag gillade och insåg allt passade. Det har inte hänt på.. Eh.. Ja minst 1,5 år. Antagligen mer. I normalfallet ser mina shoppingrundor ut ungefär såhär: jag och Daniel går in i en affär, 10 minuter senare ger jag upp och börjar hävda att jag inte hittar ett enda vettigt plagg i hela stan, jag blir lite som en tjurig 3-åring och Daniel får därefter vara den som står för ”go-et” under resterande del av rundan. Alternativt tillägg kan vara att han får muta mig med glass. Ni hör ju själva, jag har blivit hopplös när det kommer till shopping. Helt hopplös.

När jag nu kom hem med flera kassar som jag lyckats få ihop själv var gjorde Daniel stora ögon. Bland de första kommentarerna var ”du har alltså orkat leta och dessutom lyckats hitta saker själv.. helt ensam?” i lätt frågande ton. Jo, idag hade jag tydligen fått på mig spenderarbrallorna. Se där! Så sommarblusar och underkläder (vilket jag bokstavligt talat aldrig lyckas hitta i vanliga fall) har jag nu proppat in i garderoben. Det där med att vänta med att shoppa tills jag åker till London, som en gång i tiden var en plan, höll visst inte riktigt. Nåja, jag får bara komplettera med lite ”roliga saker” från London istället – inte helt dumt det heller.