Studentfirande i Stockholm

Eftersom vi hade det lite småtajt i schemat mellan olika studentfiranden åkte vi, tillsammans med min morfar, upp till huvudstaden först torsdag morgon. Därmed var redan partytält uppsatt och gården pyntad, så allt vi behövde göra var att piffa iordning oss, kramas och njuta av solen. Inte fy skam.

Väl på plats fick vi ganska snabbt sällskap av andra glada släktingar, alla där för att veva med plakat och ge sina studenter lätt nackkramp (av alla saker man hänger på). Alltid skoj att trängas bland glada människor! Hej och hå.

Ja och studenterna själva var allt annat än ledsna där de sprang ut och tjoade.. Det bjöds, som naturligtvis hör till, på en hel del falska toner och sånger framförda i alla tänkbara stämmor – vem kan undvika att bli lycklig då? Lätt nostalgisk blev jag, det måste erkännas. Och titta bara på vädret! Ni ser ju själva, det var verkligen fantastiskt och vem som helst skulle bli glad av det.

 

Och sen kom han, Stockholms stiligaste student aka kusin-vitamin, och vi fick kramas, ropa grattis i mun på varandra och hänga alla tänkbara saker runt halsen på honom. Precis som det ska vara!

 

 

.. Ja, sen orkade han såklart inte ha på sig alla sakerna så vi andra fick glatt turas om att svettas och träna armmusklerna medan Patrik drack champagne. Fair deal? Naah kanske inte, men man tar ju bara studenten en gång i livet så va tusan. Några fördelar ska man väl ha då?

Sedan fick vi titta på den mest udda kortege jag någonsin sett. För oss som kommer från vishan och inte har koll på hur man gör i stora staden kändes det ganska märkligt att studenterna byter om till badkläder och badar i öl. Det kanske bara är jag, men känns det inte som liiite slöseri? Och, åter igen är det kanske bara jag men, är det verkligen trevligt att bli dränkt i billig öl – varför inte vatten istället? Nåja. Så går det i alla fall till i stora staden, för er som inte visste.

Resten av kvällen njöt vi av att äta liksom dricka gott och att prata. Det finns mycket att prata om när man inte träffas så ofta, så då är det bästa att man passar på. Ja sen hann vi väl med att mobba varandra lite också, så är det nämligen i vår släkt. Ingen släktträff är komplett innan man hunnit driva med varandra, och någons studentfirande är inget undantag.