Svar till frågestund #1
Bröllop, Barn och Relationen
Hur länge har du och Daniel varit tillsammans?
I år firar vi 5 år som par, och den officiella ”vi-blev-ihop-dagen” på Facebook är 9 oktober 2009 (tror jag).
Ja, ungefär sådär. Främst genom bekanta och att vi läste samma gymnasielinje (fast han ett år över mig). Senare visade det sig att vi hade (många) fler kontakter och oväntade trådar gemensamt.
Var det kärlek vid första ögonkastet?
Nej det skulle jag definitivt inte säga. Jag hade egentligen inte alls tid för en pojkvän då, och främsta anledningen till att vi faktiskt hänger ihop idag är nog att Daniel var så nedrans ihärdig. Nu är jag givetvis oerhört tacksam för det, och på det stora hela får man väl säga att det gick ganska snabbt efter att vi väl blivit ett par.
Varför valde ni att gifta er så unga? (Jag tycker det är himla fint, men det är ju ganska ovanligt.)
En synnerligen bra fråga, och jag vet inte om det finns ett supervettigt svar egentligen. Mest berodde det nog på att det kändes rätt, för oss. Vi hade lite av den där ”varför inte-inställningen” och var väldigt säkra på att detta var rätt för just oss. Sedan passade det in bra i livet, vi hade eknonomin för det och ingen annan än oss själva att tänka på. Vi har alltid vetat att vi (om möjligt) vill ha barn relativt tidigt i livet, och bröllop var en sådan sak som vi ville göra bara för oss själva. Inte ”för att det förväntas när man har barn” eller ”för att det blir smidigt rent juridiskt”, utan vår dag skulle få vara just det – vår dag. En dag att fira vår kärlek, bara för att vi älskar varandra. Vi var och är kära helt enkelt.
Det bästa och det sämsta med att vara gift?
Den praktiska skillnaden från att vara sambos till att vara äkta makar kan jag inte påstå är jättestor, så det mesta som kan klassas som ”bästa” (att få dela en vardag, att få dela alla fina stunder, att få älska mer än hjärtat räcker till och att få vara villkorslöst älskad tillbaka) är precis lika bra nu som innan. Men om något så skulle det väl vara att få dela namn, jag gillar känslan av att verkligen vara en familj på alla tänkbara sätt. Och vi har ett fantastiskt minne att alltid bära med oss. Det sämsta skulle väl vara att man bara gifter sig en gång – nu hade jag gärna gjort om det hundra gånger till (fast med samma man såklart)!
Det verkar som att ni hade ett ganska stort bröllop? Hur hade ni råd så tidigt?
Jag skulle nog klassa det som ett medelstort bröllop (runt 75 gäster om jag inte minns helt knas). Dels jobbar både jag och Daniel, så vi sparade undan en hel del pengar innan bröllopet. Sedan gjorde vi många av förberedelserna själva, hade fantastisk familj och vänner som ställde upp och bidrog med otroligt mycket och sedan stod våra fina föräldrar för en del av kalaset. Så mest tack vare prioriteringar, sparande och många hjälpande händer skulle jag säga.
Var köpte du din brudklänning?
Jag beställde den figursydd från Australien, och sedan designade jag om en del och lät en sömmerska göra ändringar efter mina önskemål.
Varifrån kommer din fina vigselring?
Hos Schalins tror jag att min man hittade den.
Vill du ha barn? I så fall när och hur många?
Absolut, det har jag alltid velat. (Likaså min man, tack och lov!) När vi tycker att det passar in bra i livet och samtidigt har turen på vår sida. Man kan ju inte styra över det där, utan får bara hoppas på det bästa. Och om jag får en frisk knodd kommer jag vara tacksam i resten av mitt liv, men i ett drömscenario hade jag gärna haft två eller tre friska minisar i familjen.
Mest optimala åldern att få barn (om du vill ha barn)?
Det beror väl alltid på omständigheterna, så något generellt svar existerar ju inte. När det känns bra tänker jag att det är en bra tid? I vårt fall hade vi blivit överlyckliga närhelst det än hände, miniknoddar är alltid välkomna och oavsett tidpunkt hade de blivit älskade till skyarna (inte bara av oss, utan av alla i vår bekantskap – det är jag helt övertygad om). Fast jag har inget emot att det dröjer något år till.
Jobb och Utbildning
Studerar både du och din man? Till vad?
Yes. Jag läser till Ämneslärare för åk. 7-9 (spanska, engelska och svenska som andraspråk) på Göteborgs Universitet och Daniel har ett år kvar på sina studier till Civilingenjör i Datateknik på Chalmers.
När blir du klar med din utbildning?
Om allt går som planerat tar jag examen i januari 2017. Så jag har 2,5 (av totalt 4,5 år) kvar på min utbildning.
Varför valde du att plugga till lärare?
Den längre versionen går att läsa här, längst ner på sidan under rubriken ”Ansökan”. Jag svor en ed på att aldrig bli lärare, och specificerade det sedan till: ”absolut INTE högstadielärare, definitivt INTE i språkämnen och att på något sätt beblanda mig med spanska vore som att skriva på min egen dödsdom”. Sedan prövade jag jobbet. Nu är jag blivande språklärare, på högstadienivå, och mitt huvudämne är spanska. Låt oss säga såhär, att byta bana i livet och satsa på skolan är det absolut bästa beslut jag någonsin fattat. Jag kan inte tänka mig ett liv utan att få jobba med barn och ungdomar, och det finns få saker jag brinner lika mycket för som jag gör för att förbättra den svenska skolan.
Vilka jobb har du haft? Och vilka har du nu?
Jag har (sommar)jobbat som montör i produktverkstad och på Handelsbanken. Idag jobbar jag till och från på högstadienivå (i alla ämnen utom musik, slöjd, franska och tyska – de bara går inte), jag hoppar in vissa dagar på förskola och jag är skribent (rörande skolfrågor) åt Vklass. Sedan jobbar jag även med en hel del uppdrag genom bloggen och nu har jag tjuvstartat mitt nya jobb (vilket främst är tänkt för sommaranställningar) som habiliteringspersonal. Under den här våren har jag även varit med och drivit några projekt (exempelvis Rebel Learners), men det räknas inte precis in som anställning (utan bara som tidskrävande, erfarenhetsberikande och tokrolig syssla).
Hur många jobb har du, och hur hinner du med alla?
Fem jobb (några av ”till-och-från-sorten”) plus projekt om jag inte räknat fel. Eftersom jag studerar heltid i grunden kräver det en hel del planering för att få in allt. Det handlar egentligen bara om prioriteringar och planering, jag fullkomligen älskar mina jobb och att få arbeta brukar vara min ”belöning till mig själv för när jag presterat bra i skolan”. Givetvis tar jag ledigt ibland, och emellanåt blir det på gränsen till för många bollar i luften, men jag älskar det och då går allt bara man vill det tillräckligt mycket.
Personligt
Är du alltid så positiv som du verkar genom bloggen?
Nja, det är väl ett aktivt val jag gjort att hålla en positiv ton här inne. Ingen är på topp jämt. Men generellt sett så är jag en väldigt positiv person, och det är långt ifrån en ”falsk fasad” jag målar upp. Jag kanske har en riktigt dålig dag varannan eller var tredje vecka, och just den dagen väljer jag förmodligen inte att sätta mig och skriva på bloggen.
Vad är du mest stolt över i ditt liv?
Mest troligt min lillasyster, hon gör mig stoltare än tuppen själv. Men sett till mig som person så skulle jag säga det faktum att jag alltid vågat gå min egen väg och hellre stått ensam än att gå emot vad jag tror på. Att jag är stark och att jag vågar göra det som känns rätt i min mage, det har gjort att jag lever väldigt lycklig och glad idag.
Jag hävdar personligen att jag är (synnerligen nära) tondöv. De vänliga själarna i min omgivning brukar dock försöka mildra det och säga något i stil med: ”du skulle definitivt kunna om du bara ville och satsade på det”. Sedan har jag trots allt ett pris från när jag sjöng under ”Småstjärnorna” på fritids -98 (visserligen fick alla barn pris, men ändå).
Från 0:47 i den här videon (som spelades in efter Mello-finalen i mars 2012) kan man höra min obefintliga sångtalang. Och se mina förstaklassiga dansmoves. Det är inte mycket som blivit bättre under de dryga två åren som gått.
Tränar du mycket?
Jag önskar att jag kunde svara helhjärtat ja på den frågan, men nej. I perioder tränar jag mycket. Nu har jag dock som mål att röra ordentligt på mig 2-3 dagar i veckan.
Hur lång är du?
Förmodligen närmare 161 cm, men i mitt pass tror jag att det står 163,5 cm. (En vit lögn.)
Din bästa/sämsta egenskap?
Min bästa är nog att jag är optimistisk. Min sämsta att jag kan blossa upp och (över)reagera lite väl snabbt ibland (framförallt vid hunger eller brist på sömn).
Hur tror du andra uppfattar dig?
Jag tror att det över lag är en ganska positiv bild. Omtänksam, positiv, flitig, småtöntig, ambitiös och ibland kanske lite för social. Sedan hade jag ju velat lägga till ”tokrolig, ybersmart, coolare än Jennifer Lawrence, träningshurtig året runt, talangfull gällande allt, väldigt allmänbildad, megasnygg alla timmar på dygnet, världens bästa kompis och extremt ödmjuk”, men det måste jag väl erkänna hade varit en yttepytteliten överdrift.
Hur ser ditt liv ut om fem år? (En gissning såklart, man kan ju aldrig veta.)
Då skulle jag gissa att jag är färdigutbildad och har ett jobb jag älskar, att jag bor med min kärlek ute på landet (nära våra kära) och att han har ett jobb som han trivs fantastiskt med (som vi samtidigt kan bli rika på så vi kan bygga drömhuset – det hade varit trevligt!). Dessutom vill jag ju hoppas att vi har en aningen större familj, både med två- och fyrbenta samt att alla i min närhet fortfarande är så hurtiga och friska som de är idag.
Hur skulle du helst vilja bo? I hus eller lägenhet? Och vart – i Göteborg?
Om jag fick välja helt fritt hade jag låtit Daniel få igenom sin vilja och vi hade byggt en stor, vacker villa ute på landet (fast ändå lagom nära stan). Och det hade garanterat varit i våra hemtrakter där vi har en stor del av vår släkt, vi hade inte stannat i Göteborg (hur mycket jag än må tycka om denna härliga stad).
Har du rest mycket – vart?
Jo, det skulle jag nog säga att jag har (för min ålder om inte annat). Jag har varit i Frankrike några gånger (för att hälsa på bekanta och för skidåkning i Alperna), England några gånger (på språkresor, utbytesresor och vanliga), USA två gånger (första gånger till New York, och nu senast till Washington). Jag gjorde mitt projektarbete under gymnasiet i Kina, vi spenderade vår smekmånad i Italien, jag åkte på kompisresa till Grekland, studerade i Spanien en höst och har utöver det varit där nästan varje år sedan jag fyllde 8 år. Vi har åkt två resor med mammas sida av släkten, en till Island och en till Sydafrika – nu i vinter bär den tredje av, med samma gäng, till Costa Rica och Panama. Jag har även varit i Danmark, åkt en färjetur till Finland och besökt Tyskland. Jag kan ha missat något, men i stora drag – där har jag varit. Och sedan har jag rest runt en hel del inom vårt vackra lands gränser.
Bästa resan du någonsin gjort?
Jag kan omöjligt välja. Kanske när jag hade en tjejvecka i New York med mamma och mormor, när jag fick se delar av Kina som jag aldrig skulle ha besökt annars, när vi åkte med världens gäng till Sydafrika, när jag och pappa hade en egen weekend i London eller när vi åkte skidor med kompisar i Alperna. Fast så var Washington (nu senast) en sådan resa som jag heller aldrig kommer få uppleva igen. Och Island var magiskt. Liksom vår bröllopsresa som hade ”hemlig destination” in i det sista. Och Spanien har blivit lite av mitt andra, fantastiska hem. Så jag kan inte välja. Alla resor är speciella, alla sparar jag längst in i hjärtat och tar fram de dagar det regnar i livet.
Roligaste stunden i ditt liv? (Bortsett från när du gifte dig!)
Jag har verkligen inte en susning, det finns alldeles för många sådana i mitt liv för att välja en. Min pappa brukar skratta åt att det mesta brukar vara ”typ det roooooligaste jag gjort – någonsin!” när jag ska berätta om eller sammanfatta mina dagar.
Allmänt
Varför började du blogga? Och vad är det bästa med det?
Jag började egentligen för att kunna hålla mina nära och kära på hemmaplan uppdaterade när jag var i Kina, och kanske framförallt när jag pluggade i Spanien. Det var min lillasysters förslag. Sedan rullade det på och bloggen har blivit mitt sätt att få skriva av mig och leka med ord. Det bästa är helt klart att kunna kolla igenom arkivet från olika händelser i livet – det finns så otroligt många minnen där. Fina ord från läsare och att faktiskt klicka med personer som jag sedan blivit vän med i verkliga livet är också en enorm bonus och jag bara älskar den delen. Man kan aldrig få för många vänner!
Om ditt hus började brinna och du bara fick rädda en sak, vad skulle det vara?
Förutsatt att inga liv stod på spel – mina fotoalbum, utan tvekan! Jag är en sådan som gärna samlar kort i album, och det är historier omöjliga att ersätta.
Avsluta meningen: “Det värsta som skulle kunna hända mig vore om..”
..om någon älskad i min närhet gick bort. (Jag kan inte hantera sådant och har hittills haft turen att vara relativt skonad från det. Mycket klarar jag av, men jag kan fortfarande gråta när jag tänker på min gammelmormor. Det har ändå passerat många år.)
Bloggar som du läser?
Moa: hon är allt som oftast hysteriskt rolig och himla ball.
Matilda: kollega med Moa, tokrolig och bor (precis som sin kollega) i Skövde – då måste de vara fina.
Amanda: en typisk ”vi har aldrig träffats men det känns ändå som att vi är kompisar-relation”, hon är omöjlig att ogilla.
(Det finns säkert fler, men jag hinner ganska sällan sitta och kika bloggar.)