They’re gonna hear me roar

Häromdagen lyckades jag på ett mycket graciöst (nej jag erkänner, det där var en fet lögn) sätt och i en nedförsbacke high fiva gruset på marken.. Med mitt vänstra knä. Iklädd några av mina favoritjeans. Klumpighetsnivån på den kvällen är pinsamt hög. Inte helt oväntat så gick byxorna sönder (och mitt knä likaså – det tog faktiskt betydligt mer stryk än jeansen), och jag stod med en bralla kort så att säga.

Så när tentorna var förbi och helgen kom planerade jag in en (ofrivillig) shoppingtur på stan. Jag hoppade in i bilen och – rrrritsch! Ah men kom igen? Jag lyckades alltså dra sönder ytterligare ett par jeans, fast då rispade jag istället upp hela insidan och halva baken. Classy, väldigt classy! Precis när jag skulle åka in för att ersätta ett annat par dessutom. Om jag inte hade varit så sur så hade situationen kanske varit komiskt. Visserligen hade de där brallorna några år på nacken, men ändå. Två jeans på tre dagar, det får allt klassas som strykande åtgång.

Jag fick åtminstone fint shoppingsällskap då svärföräldrarna var i stan, så jag kan inte klaga trots omständigheterna. Grabbarna var ett troget (om än inte överdrivet roat) sällskap, svärmor var liksom alltid en outtröttlig shoppingkompanjon och jag själv traskade runt med en onödigt kall rumpa och en hål som jag lite diskret försökte dölja med väskan. Jag tror inte någon misstänkte något. Ingen förutom säljaren inne på JC, eftersom jag ilsnabbt hävde ur mig ”titta inte på min rumpa, jag har råkat göra hål där” när han skulle uppskatta min storlek.

För där hamnade vi. Inne på JC. Och efter att ha spenderat en hel del tid garvandes inne i ett av deras bås kom jag ut med två Tiger-brallor som är to die for. Ja lite så faktiskt. Snuskigt snygga och godkända av alla i sällskapet. Så vad säger man? They’re gonna hear me roar, i mina nya jeans. Rawr! Yeah. Och det blev inte sämre av att butiken i Nordstan förmodligen kan sägas ha landets bästa service, för racksingen vad duktiga de är på sitt jobb. Jag kommer på mig själv med att vilja hänga kvar där inne bara för att personalen är så hysteriskt rolig. Då kan man sägas ha ett vinnande koncept minsann.