Utan honom

Vad skulle jag göra utan honom? Ja hur skulle det då se ut? Kaos kanske vore nog det rätta ordet. Jag började, som en del av er vet, min andra kurs på GU i måndags och skulle upp tidigt på morgonen. Jag är knappast den typen som vaknar av mig själv. Inte före kl. 11 åtminstone… Haha! Så, på söndagskvällen kryper jag ner i sängen, nöjd med att ha tänkt på allt (läs: det mesta).. somnar.. Så kommer han in i bilden. Min fästman ni vet. Den där nissen som bor på andra halvan av sängen. Han pussar mig på kinden och viskar ”jag ställde alarmet åt dig hjärtat, så sov gott nu”. Tack tack, älskade du. ♥ Den detaljen hade jag visst glömt. Whopsi!

Sedan är han bra på andra saker också. Till exempel som när jag inte riktigt tar mig upp ur sängen på egen hand på morgnarna. Nästan, eller nja.. Ni förstår. Det går trögt. Men då har jag honom där. Så romantiskt av honom att ta på sig rollen att rycka av mig täcket och knuffa ner mig på det oerhört megasuperkalla golvet. Yes. Väldigt rart av honom att tänka på mig! Tack gullunge för den! Hämnd kommer när du minst anar det. (Men ändå, vad skulle jag gjort utan dig? Min räddare i nöden!)

Jag hann till kursstarten, och för den som undrar verkar kursen helt suverän. Jag är sådär riktigt kalasnöjd med mina val. Klassen är dessutom helt fantastisk! Jag kanske berättar mer senare, när jag hunnit komma in i allt. Nu är det bara så mycket alltihop! Men jag gillar det. Ruggigt mycket.