Att delta i årets roligaste färgfest

Vi var två peppade tjejer (plus en aningen mindre peppad fotograf) som skuttade in i bussen och tog oss till Frihamnspiren i lördag förmiddags. Jag nämnde väl att vi var peppade? Megapeppade, och det är nästan en underdrift. Så vi knäppte några obligatoriska ”före-bilder” och sedan rusade vi in i den hoppande folkmassan för att haka på uppvärmnings-zumban.

En timme senare mötte vi upp Jenny och Jessica som skulle starta två grupper efter oss. Och det är lite så vi jobbar, letar upp vänner för att kunna färgbomba dem. En gemensam peppning inför loppet och sådant man gör när tillfälle ges. Jag menar, hur ofta får man chansen att förvandla sina bästa vänner till smurfar? Inte varje dag skulle jag säga. Man passar på de gånger man får.

Och bilden som alltid får mig att garva högt. Alltså. Två tar kort och filmar färgfesten, två allmänt ballar ur. 
Förstår fortfarande inte varför vår fotograf (aka min bättre hälft) ständigt bangade på förslagen om pussar.
Partystämningen var ett faktum. Hela tillställningen blev liksom en enda stor fest.

Och när vi stod där och väntade på att få starta såg jag min kollega glatt vinkandes bland åskådarna. Ganska trevligt med sådan hejarklack måste jag ändå säga. Han fick en stor färgglad, svettig kram efter att vi hade sprungit i mål – det var himla poppis alltså!

Jag vet inte riktigt vad som gjorde mig mest glad. Känslan av att springa 5 km utan att ens vara trött (vilket är ganska bra med tanke på att det var flera år sedan jag direkt sprang något alls), det faktum att man fick ha flera megafärgkrig eller människorna som deltog. Alla var bara glada, positiva och stöttande. Alla hejade på varandra, ingen kollade snett ifall du ville gå. Såg man ut att behöva lite uppmuntran kunde man ge sig den på att någon främling sprang runt med en flaska färg i bakfickan och langade iväg ett lass på dig. Inga sura miner, alla var kompisar. Jag fullkomligen älskar sådant. Det är ändå ganska ovanligt idag, så jag tycker det är fantastiskt varje gång det händer.

Kan man annat än älska personen som kom på detta konceptet? Galet roligt. Galet.
Och 5 km senare var vi i mål. Återförenade, färgglada och hyfsat nöjda sådär.

Så himla tacksamma att regnet höll sig borta. Det skulle regna enligt alla prognoser. Det regnade när vi vaknade på morgonen. Det slutade när vi åkte till City Arena, och det började igen 5 minuter innan vi klev av bussen då vi var på väg hem. Däremellan hade vi mer eller mindre kontant uppehåll. Ren tur, eller möjligtvis att vädergudarna älskar oss – jag tippar på det sistnämnda.

Ni vet kanske att Facebook har en funktion för ansiktsigenkänning? Eller ja, den registerar att det finns ett ansikte med i en bild och föreslår sedan att man ska tagga personen i fråga. Jag bara gissar att ni har upptäckt den funktionen? Jag finner det fortfarande omåttligt underhållande att Idas färgbombade fejs inte ens registeras som just det – ett ansikte! Själv hävdar hon att det är mitt fel och att jag stod för 99% av all färg hon hade i trynet. Jag tycker det är att ta i lite väl i överkant, och skulle säga att jag stod för max 97%. Ett mästerverk.

Sedan gav hon igen hon ganska bra, det måste jag ändå ge henne.
Ganska starka, ganska coola och ganska glada. Utan tvekan det roligaste träningspasset någonsin.

”Vi ber den riktiga fotografen att ta en bild på oss fyra, en hoppbild! Det kan vara kul att ha sen.” Jag har inte sett bilden än. Fast att döma av den bild som Daniel tog samtidigt vågar jag nog gissa att den kanske inte blev superbra.

Okej. Tre sekunders betänketid – var hade du lunchat för att känna dig nyttig och fräsch precis efter du sprungit ett lopp? 1.. 2.. 3! Exakt. Dit gick vi (och en herrans massa andra färgbombade människor). Sällan har jag känt mig så fräsch som när jag oduschad efter Color Me Rad åt en cheeseburgare på McDonald’s. Eheehe! Och så en färgglad, obligatorisk spegelbild-i-glasögonen-medan-vi-står-på-bussen-selfie när vi sedan åkte hem. Sista bilden innan vi kastade oss in i duschen och skrubbade oss rena femdubbla gånger.

  
Och för att illustera än tydligare. Till vänster är precis ←före loppet (samt bussresan dit). Till höger, efter→.