Att säga hej till vecka 26

 
Sju dagar närmare ♥ Magen i vecka 26 (25+0)

Det är märkligt hur fort man vänjer sig vid att släpa runt på den här kulan och de extra kilona. Nu när jag är mitt uppe i det känns det som om magen alltid funnits där. Jag kan inte riktigt minnas hur det känns att inte ha en mage som tar emot ibland, samtidigt som den är så ”liten” att jag ibland glömmer bort att den finns där och blir förvånad när det tar emot.

Och lilla frö? Jo, nu är knyttet hela 34 cm och väger 660 gram. Det nyaste (för oss) är att ögonlocken nu kan öppnas – hur häftigt är inte det? Oavsett framtida ögonfärg så är de just nu blå, och den slutgiltiga färgen syns först efter födseln. Även ögonfransarna växer så det knakar. Vår lilla böna kan redan andas och tränar hela tiden genom att fylla lungorna med fostervatten. Vid högre ljud reagerar mini med förhöjd puls, och hen börjar nu även reagera mer ordentligt vid beröring. Efter att ha haft en semester i sisådär två veckor tycks energin nu ha återvänt och det är full rulle mest hela tiden inne i magen. Tidigare hade bönan en period av att sparka ner mellan mina ben, men det verkar ha övergått till att sparka eller pressa fötterna mot högra sidan av magen. Den nya standardsysslan.

Mama bear: Jag har fortfarande inte blivit alls speciellt svullen (peppar peppar!) och magen är hittills skonad från bristningar. Rumpan, höfterna och undersidan av brösten har dock fått sig några märken så jag räknar kallt med att det lär komma fler framöver. I övrigt känner jag mig fortfarande ganska liten och smidig (nåja, allt är relativt), och magen är sådär lagom behändig att släpa runt på. Dock märks de att kulan växer, för oj så det kan strama och dra i huden vissa dagar! Och sedan har vi naveln. Den har liksom bara blivit grundare och grundare de senaste veckorna, och nu är den så nära att ploppa ut att det inte är riktigt klokt. Jo, och jag kan fortfarande inte riktigt greppa att jag hade sådan tur att foglossningen gav med sig när vi var utomlands (i värmen) och att den hittills hållit sig borta. Så galet skönt och jag känner mig himla bortskämd faktiskt.

Veckans cravings: Ramlösa med citrus (och färska limeklyftor) sörplar jag i mig varje dag, men utöver det är inte så mycket som jag just nu suktar efter. Pannkakstårta vissa dagar, pariserbullar andra. Ibland en megapåse godis, och ibland en avokado. Det skiftar lite från dag till dag.