Att ta livet med ett chillpill och fira in ett guld (Estepona, Spanien)

Det går faktiskt ingen nöd alls på oss här i värmen. Vi tar dagarna som de kommer och gör precis vad vi känner för just i stunden. Det bästa med att ha semester. Man äter vad man vill, när man vill och var man vill. Önskar man spendera dagen vid poolkanten är det okej, och vill man gå till havet så gör man det. Känner man för utflykt eller aktiviteter så finns ingen som säger nej.

Dagarna är helt okej när man har det såhär som vi har det nu. Definitivt okej.

Livet på spanska sydkusten alltså. Solbrillorna är på för jämnan och citronerna är lysande gula. Hyn blir lätt solkysst och luften känns sådär sommarvarm på ett alldeles lagom vis. Jag och mormor spenderade gårdagsmorgonen med att få manikyr och pedikyr på en salong här i hamnen, och garvade högt åt när hon fick kritvita, randiga(!) naglar. Det var inte precis det hon hade haft i åtanke. Och till fossingarna valde hon fransk manikyr i tron om att det skulle vara ”ett lätt pärlomorskimrande, heltäckande lack”. En miss kan vi nog minst sagt kalla det. Och jag fick mig ännu ett gott skratt åt hennes snopna min.

I tisdags passade vi även på att hänga lite med grannarna och checka in på en överpeppad, tokvarm pub i hamnen. Där satt vi sedan bänkade. Inte ens jag med ett snudd på obefintligt intresse för fotboll kunde hålla mig från att flyga upp och vråla när vi kammade hem guldet i EM-finalen för U-21. Och man vet att det är en bra match då till och med mormor vevar med näven i luften och gör vinnargester när straffarna sitter som de ska. En klart bra kväll.

Ja semestern fortsätter i storslagen stil. Och vi lever livet. Det vore dumt att klaga nu.